Det mest orättvisa med livet är att det slutar med döden!
Det borde vara precis tvärtom. Man borde dö först, så var det avklarat. Sen bor man på ett ålderdomshem. Man blir utsparkad därifrån för att man är för frisk, hämtar ut pensionen och när man börjar arbeta får man en guldklocka första dagen.
Man jobbar i 40 år tills man är ung nog att njuta av ungdomens sorglösa behag. Dricker sprit och partajar och så är det tid för högskolan. Så småningom har man kommit ända till småskolan. Att bli en liten unge och leka utan att behöva ta ansvar. Sedan blir man baby och tillbringar de sista nio månaderna i spa med lyx som centralvärme och matleverans

inte mig emot

Klamydia, aborter, hiv, you name it, allting ökar just nu, och det gäller även vårt land, Sverige! Ja, det är faktiskt sant, man behöver inte bo i en liten Etiopisk by för att man ska få hiv. Det finns överallt, till och med i det samhället vi själva kallar säkert.
I många tidningar kan man läsa att dagens ungdomar, VI, håller på och utveckla en ny sexuell revolution.
"De experimenterar mer och kopplar isär sex och kärlek."
Ska vi tolka det här som mer one-night-stands och mindre kärlek inblandat vid vanligt sex?
Till sitt försvar för att ungdomar idag inte förknippar kärlek och sex säger Skolverket att den svenska sex- och samlevnadsundervisningen i skolan är alltför ojämn och oregelbunden för att fylla någon större funktion.
Så om man helt och hållet tar bort den undervisningen så kommer samhället och vi ungdomar se på det annorlunda? Jag förstår helt enkelt inte hur dem resonerar.

Angående aborter, så varför inte återigen sälja receptfria preventivmedel som vi kvinnor kan använda. I dagsläget är det enda receptfria preventivmedlet kondom. Återinför lättillgängliga kemiska medel så tror jag flera besparas en oönskad graviditet. Vad man än tycker om aborter så bör allt göras för att ingen ska behöva komma i situationen att överväga en sådan. En mångfald preventivmedel är en god väg.

eller, vafan skrev jag detta för?

Datasal på Ingrid Segerstedts Gymnasium, Göteborg

Två elever ~17 sitter djupt nedsjunkna i stolarna och arbetar.
Elev 1: Hur mår du?
Elev 2: Läs min blogg så vet du?
Elev 1: Men vadå..? Har det hänt något?
Elev 2 (upprört): Men läs min blogg bara!

I'm laughing out loud!

Varför går man från att ha en toppentränare till en tränare som knappt hade klarat av att ta Östers B-lag till en vinst?
José Mourinho, var allt, hade allt och visste allt och nu? Ja, nu har vi en Israelisk tränare vid namn Avram Grant som underskattar lag som Barnsley och inte ens låter Lampard och Drogba sitta på bänken. Nej utan istället ska vi ha idioter som Malouda och Anelka. Vi förlorar inte bara utan spelar även en helt usel match!
Men på något sätt känns det som att det som hände kanske ändå var ganska bra. Det har ju redan visat sig att det inte är våran säsong i år och det kanske känns det bättre att förlora mot ett så pass dåligt lag som Barnsley, och ge fa-cupen detta än att förlora i final. Eller, ingen hade väl räknat med att Chelsea skulle ta sig till final ändå, det är helt enkelt inte våran säsong.

Kanske är det en sådan här händelse som som krävs för att väcka några tankar hos dem som ansvarar för Grants jobb?