Igårkväll blev det klart, helt klart, att jag ska få flytta in i lägenheten på campus.
Mamma och pappa var egentligen emot det för att hyran var för hög. Vilket jag kan hålla med om! 5000 för en person (mig) som inte har någon inkomst ÄR mycket.
Men jag kan inte flytta hem och jag vill inte flytta hem, för jag är ingen älmhultstjej och egentligen ingen liten småstadstjej heller. Jag vill ut och resa, ut i världen och träffa massa nytt folk och få uppleva allt som går att uppleva! Det är inte här jag hör hemma.

Men med hjälp av mamma, pappa, mormor och morfar är jag nu en bit på vägen. Dem ställer upp och betalar hyran, hjälper mig med möbler, flytten och allt som jag kan tänkas behöva hjälp med. Och vet ni? Jag uppskattar det. Enormt mycket! Jag är så dålig på att uttrycka känslor och jag har alltid fått höra det. Men det är så skönt att veta att dom alltid finns där, vad som är händer! Jag hoppas ni vet hur mycket jag tycker om och älskar er.