Nu är jag hemma hos mamma och pappa och fy vad konstigt det känns. Inte att vara här alltså, men att säga att man ska hem till mamma och pappa. För detta har ju alltid varit mitt hem också. Men nu är det som var mitt rum mer eller mindre omgjort till ett gästrum med inga personliga tillhörigheter. Det enda i detta rummet som faktiskt tillhör mig på ritkigt är vattenpipan.

Nu ska jag hjälpa lilla Linnéa att göra sig iordning till ikväll. Sen vet jag inte vad som händer i den stora metropolen Älmhult.
Kanske får ett ryck och åker tillbaka till stan. Men då är jag ensam i lägenheten och det vågar jag inte, haha.

Förövrigt...THE KILLERS TILL HULTSFRED!!! puss på det