Igår kände jag kärlek, oväntad kärlek.
Det var till Växjö. Till staden och folket här.
Fråga mig inte hur det blev så, men det blev liksom ett lyckorus när vi traskade runt i stan och letade efter jennas skor, kissade på orient kebabs uteservering, träffade en hel hög med massa obeskrivligt roliga vänner och jag hade för en gångs skull jävligt kul och trevligt. Allt detta i Växjö. Ofattbart.

Glädjen fortsätter när man kollar ut och ser strålande solksen! Även det ofattbart.
Jag menar, Sverige och framförallt Småland är väl inte direkt känt för många soltimmar under sommarhalvåret.

Och när jag igår fick träffa Janni och Elinor nåddes toppen. Jag var på toppen!