Nådigt sugen man blir på att dra ut när hela jäkla växjö festar!
Men det är nu den lilla, lilla inre rösten viskar att det är bättre att vänta tills jag blivit frisk.
Och för en gångs skull lyssnade jag.

Vart har alla bra tv-program tagit vägen? Fredag och lördag var ju höjdpunkten när man var liten.
Soff-i-propp till exempel, det var väl bra?
Kommer förvisso bara ihåg den maffiga geléråttan. Eller var det ens där?

Jag känner lugna vibbar av den fortsatta kvällen, fast det är klart, det behövs ju ibland det också.
Tänk så tråkigt det hade blivit om man hade haft kul hela tiden. Nej, det hade ju inte gått.
Självömkan.

Det gäller också att glädjas av det lilla. Som innan till exempel, jag kände doften av grillat.
Ett mirakel då alla mina sinnen legat i koma den senaste veckan.

Pusselipuss

Ge mig en sån och jag ska va dig evigt trogen

15 år, orangehårig och bäst i världen. (Tyckte man ju själv i alla fall)